När ska man vakna utan huvudvärk frågar jag ut i den tomma luften?
Flera dagar i rad har jag nu vaknat och direkt *paaw* fått en ordentlig huvudvärk med tillhörande yrsel och illamående... Mina linser har jag inte kunnat andvända på hela veckan heller, så fort jag sätter i dem så blir ögonen knallröda och börjar svida.. inte min vecka detta.

Idag blir en lugn dag, ska ta o vika lite tvätt och sedan dra på mig lite kläder o gå ut o gå med pojkvän hade jag tänkt. Till kvällen ska vi ut på kyrkogårdsvandring, kamera och ljus skall med och jag ser fram emot det. Kyrkogårdar har jag alltid funnit vara så mysiga!

Hoho, igårkväll hittade jag en mycket trevlig app till iphonen, en liten sak som lägger till ramar, uttryck och div stämplar för o fixa till lite bilder och jag är supernöjd! Undrar bara om man kanske kan köpa till fler ramar o så? måste undersökas!

Eller vad säger ni därute, blev det inte sött?

Jobbade en helt "normal" tid mellan 7.30 - 17 men jag fick gå redan vid 16 tiden av våran snälla stor-chefen =)

Middagen spenderades tillsammans med Lemmy Kilmister och redan efter första sidan var jag fast i hans värld och gapskrattade högt av hans skrivspråk. Kände på mig att white line fever måste vara bättre än Marilyns bok och jag hade såå rätt!

Jupps, då kände jag att det var dags igen, ett nytt utseende på bloggen eftersom den gammla mer eller mindre såg så deppig ut. Jag vill inte vara deppig längre!
Hittade denna och den passade mig perfekt! Den kan både vara deppig och glad förstår ni.
tack så otroligt mycket för att du gjorde den gratis och här kan ni då alltså hitta andra gratis stilmallar till era bloggar:

åh vad jag önskar jag vore född bra mycket tidigare än vad jag blev! I mina tankar önskar jag att jag såg ut som Kate Hudson och i verkligheten dregglar jag över hennes jacka! Så snygg! har velat ha en sådan sen jag såg den i girl interupted men inte hittat någon som liknar det..

Att se Almost Famouse tar mig tillbaka till sommaren då vi var överallt med bandet och bara levde livets glada dagar.
jag drömmer mig bort i en helt annan tid där jag kunde göra allt jag ville och tillsammans med min alldeles egna Tiffany Twisted ägde vi världen! Det var andra tider, långt innan nu. Någon stanns imellan verklighetens råa vardag och drömmarnas guldkantade vingar var vi en oslagbar duo på klackar av stål! haha.

"och allt vi ska ha i vårat kylskåp när vi flyttar är en burk senap och alvedon! Skål på DET!"

Snart dags att ta en tur ner memorylane du och jag snart igen.

Men verkligheten kallar på min uppmärksamhet och det är dags för en duch och sedan sängen om jag skall lyckas vara människa imorgon redan halv 8 på jobbet.

 

LovePeaceAndMostofAll ROCH ´N FUCKING ROLL <3

För lite mer än ett år sedan hade tanken att vakna upp och se samma ansikte år ut och år in skrämt skiten ur mig.
Inte ens Jason skrämmde mig lika mycket som när något sa det där fasansfulla K order (kärlek), och så fort någon började forma ordet "gillar" på sina läppar sprang jag med benen på ryggen fort som fan därifrån.
Jag tänkte inte fel, för jag hade lite rätt endå.

Tänk på alla "första" som man missar,
Första blicken, första känslan, när man kollar in i den andres ögon och för första gången känner värmen.
Man kan aldrig se någon som man gjorde den där första gången, det ögonblicket är föralltid förbi.
Så varför skulle jag vilja ha det? Varför skulle jag vilja vakna upp med samma människa år ut o år in och ständigt se hans ansikte när jag kan leva på alla "första"?

Detta var för lite mer än ett år sedan, BP som vi kallar det *BeforePhilip*, och idag ställde jag mig frågan igen: Varför skulle jag vilja vakna upp varje dag o se hans ansikte för resten av mitt liv?
Svaret var enkelt:- för att han ser mig som jag är, i all min ensamhet och han är fortfarande kvar.
För att varje morgon när jag sätter mig på sängkanten och trugar för att han ska komma upp och han öppnar ögonen och ser på mig är det som om han ser på mig för första gången.
För att han låter mig sitta ensam i sovrummet med mina djupa tankar utan att säga ett ord.
För att han älskar mig oavsett vad jag gör.
För att han förstår hur viktigt det är för mig att alltid ha kaffe.

..För att han låter mig somna på hans bröst samtidigt som jag krampaktigt håller hårt om honom och somnar till hans hjärtslag, även fast jag vet att han inte är superduper förtjust i det.

Jag skulle ge upp en livstid av "första" för att föralltid få vara hos honom, för jag vet att han skulle göra detsamma för mig.

(x) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat
(x) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat
( ) du har gått in i en glasdörr
( ) du har hoppat ur ett fordon som rör sig
(x) du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig
(x) du har sprungit in i ett träd
( ) det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen.
(x) du testade precis om du klarade det
(x) du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat
( ) ditt hår är/har varit blont
(x) folk har kallat dig långsam
(x) du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger
(x) du har nån gång somnat på en lektion
(x) du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om.
( ) folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig
(x) du använder dina fingrar när du ska räkan enkla mattetal.
( ) du har ätit en insekt utan tvång när du var liten/mindre.
(x) du gör detta test när du borde göra nånting viktigt
(x) du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka
(x) du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan
( ) du råkar göra sönder väldigt många saker
( ) du har trillat av stolen då den stått helt still
(x) du använder ordet ”eh” väldigt många gånger om dagen

Summa: 15

18 eller mindre betyder att du inte är dum.
Min summa: 15 HAHA jag är INTE så dum som jag trodde >.<

Det har skett ett mord i våran lilla byggd, och det var på allas läppar igår. Ska man inte kunna gå ut längre? Man måste skaffa fler lås nu på dörren! alla dessa meningar blandade med rädslan för vad som händer i byggden. Det är sorgligt men kanske inte fullt så farligt, än.
Man kan fortfarande gå ut och känna sig trygg och man behöver inte låsa in sig i sitt alldeles egna fort knox.
Men det är stort, klart det är. och sorgligt.
och jag skämms, i min egna lilla ensamhet, för att jag inte är mer chokad, inte mer förvånad. För att jag inte står och oförstående säger  "hur kunde detta hända?". Men så är sanningen. jag är inte chokad, jag är inte förvånad. För sånt händer, överallt, och DET gott folk, Det ÄR verkligheten.

Det regnar idag igen, hösten är här med allt vad det innebär och pälsarna är mer vakna än vanligt. Och Angel, min älskade gammelman, har börjat sova på soffan. Vad han än gör, hyss eller inte, så kan man inte låta bli att bara älska honom mer o mer. För sötare pälsboll finns det inte!

Vi skulle städa igår, men istället åkte vi till willys med bror för att handla. Fruckost på Burger King efter det och sedan brummade vi ner till varberg för att träffa Paappii, Ammi och deras fosterson (min låtsaslillebror, fosterbror, vad kallar man det?). Han var naturligtvis nervös, och det var jag med men allt gick super. Igår var en dag då allt mer eller mindre klickade. För första gången nådde jag fram till Ammi på ett helt nytt sätt. Jag berättade om mamma, vad som hänt och hur jag hanterar det och hon förstod på ett sätt som ingen innan har gjort. Hon höll mig inte i handen, sa inget speciellt men jag visste att på något sätt så kände hon det jag känner. Jag nådde henne på ett helt nytt plan och vad jag hittade var en människa som faktiskt förstod mig, hur jag känner inför allt.
och allt detta på bara liten kort stund, jag undrar om hon kände det oxå. på något sätt så tror jag det.

Lillkillen är 11, den åldern som jag anser är jobbigast, jag gillar juh inte barn. Men han är en tuff grabb, jag såg något hos honom, vet inte vad, och när vi åkte fick jag en så stor bamsekram att jag trodde jag skulle svimma!
Killen har aldrig träffat mig innan, men det fanns en koppling där, något som förenade oss båda. jag vet inte vad det var men jag kände det.

Brorsan följde med oss hem och satte upp dom sista hyllorna, nu kan älskling äntligen få upp alla sina cd skivor!
Känns så skönt när man blir färdig med något här. det är trots allt vårat hem.

På kvällen tog jag mitt illamående och huvudvärken och gick o la mig tidigt och söt masserade mina fötter i en timma för att lindra. Vi pratade om allt som händer runt omkring, vi diskuterade varför och hur och mamma och allt annat och för första gången tror jag att han faktiskt förstod mig. Han satte ord på sina tankar och jag lyssnade, tog till mig hans ord som om dom var min bibel och förklarade, vände på hans ord för att förklara hur min sida är och än en gång fick jag svar på hur underbar han är min älskade.
Hur olika vi tänker, men hur lika vi i grund och botten är.
Vi diskuterade familjer, släkt och vänner. Varför jag inte ber om hjälp förränsd et är försent och jag vet att han såg något nytt i mig. Bortsett från huvudvärken var gårkvällen något av det ordinära. Och något har lyfts ifrån mitt bröst, mina andetag känns inte längre lika tunga och ångestfyllda. Jag är inte hel, långtdärifrån, men jag börjar bli mer medveten om saker runtokring mig. alla människor som säger och säger att dom vet, att dom finns där. Vart fanns dom när jag behövde dom?

Jag är inte bitter för jag hr lärt mig tidigt, jag är inte arg eller besviken, för jag vet att det är så världen ser ut. Så varför ska jag vara bitter?

"-Är det inte konstigt, tycker du, att på snart 6 års tid, att under hela denna tiden som detta pågått, har jag inte fått ett enda telefonsamtal, inte ett enda kort, mail, sms eller röksignal ifrån min släkt. Ifrån dom som kallas sig min familj. Under hela denna tiden är det ingen av dom som frågat hur jag mår, om jag behöver hjälp eller om jag bara vill sitta tyst i ett rum tillsammans med någon bara för att få känna gemenskap. Är det inte ironiskt hur dem enda människorna som genuint brytt sig, som frågat utav ren undran och inte för att dom måste, frågat mig hur jag mått och faktiskt brytt sig om mitt svar? Är det inte ironiskt hur människor kallar sig för min familj, min släkt, hur dom säger att dom finns där för mig men inte ens kan höra hur jag egentligen mår? Är det inte konstigt, att dessa människor som faktiskt bryr sig inte är min släkt, min familj eller vet något om mig alls. Att detta är människor som kommer in för bara en kort stund i mitt liv och ser mig som jag verkligen är? utan att känna mig alls?"

När det väl gäller är man ensam, det vet jag sedan länge, för man har så mycket egna problem att man inte orkar kolla sig omkring för att se att man inte är ensam. Man orkar inte längre ta sig tiden till alla andras problem.

Igår var en helt ny dag för mig, idag känns det om än lite lättare. Jag måste ventilera mig, inte bara för mig älskade utan även någon annan stannns. Jag har inte 600kr att spendera på ventilation, men har dock något som många inte har, totala främlingar som tar sig tiden till att stanna upp i vardagen och fråga mig hur jag igentligen mår och det är jag tacksam för!
Även om svaret aldrig kommer ändra sig, för alla andra människor kommer jag alltid att må bra, för jag vill inte tynga ner dom med mina problem. Det får man inte göra, det vet jag, man tar hand om sig själv.
och för första gången i mitt liv har jag någon som bryter emot alla regler, som sätter sig ner och masserar mina fötter i en timma för att visa att han är där, som lyssnar och tänker, ventilerar och stannar kvar.
utan att jag behöver betala 600kr för en timma

Gårdagen visade människor sitt eviga prov på dummhet, hur man kan tänka och agera på ett sätt som fördummar andra människor osv osv. Var väl inte direkt på ett strålande humör från början men jag tycker endå att jag hanterade dagen ganska bra.
Idag har vi varit i stan en liten sväng, köpt foundation eftersom jag inte kan leva utan den, och fikat på vårat egna ställe (EH naturligtvis).
Kom hem till en fin liten verraskning, nytt paket ifrån creative club som innehöll massor av julsaker och ett erbjudande som jag inte kunde motstå. Scrappboocking har gjort mitt liv levande. Att ta gamla bilder och göra dem till nya för att ha som tavlor är mitt nya projekt. Men först gäller det att hitta passande tavlor, och för att göra detmåste man ha pengar och för att få pengar måste man jobba och i mitt fall som en gnu för att få allt att gå runt.
Men jag är inte ensam, det är inte bara min ekonomi i hela sverige som är kass så därför får man inte klaga. Det lär man sig med modersmjölken, man får inte säga att man inte har det bra ställt. Man får inte klaga för att man inte har en god ekonomi och man får absolut inte vara sjuk. dom 2 nya dödssynderna.. Så jag klagar inte, för jag är en snäll flicka.

Jag ska snart bege mig till jobbet igen, först lite te så jag orkar med. Ikväll blir en bra kväll, det känner jag på mig. Fredagar brukar folk inte vara dumma för då vill alla bara hem. Snabbt in och lika snabbt ut. Som det ska vara.

Sen ska jag leta efter en tjock tråd eller snöre och gå loss på att hänga rör i pälsarnas bur, dom gillar sina rör ser ni. Rör är nice för en pälsboll, speciellt när dom hänger. Så jag ska försöka fundulera ut en bra lösning på hur jag kan hänga upp dem i luften samtidigt som jag har hängpuffar och vångingsplan. Allt för pälsarna!
Fundulerar även på att ta in bilburen och fylla med rör och hängpuffar och ställa i vardagsrummet så dom har ett till litet krypin. Kanske till och med kan få in petcargon i köket någonstanns. Pälsarna ska ha det bästa, så är det bara. och naturligtvis fotar jag och lägger ut sedan.

Det finns andra sidor på nätet (who would have guessed huh), och jag har startat upp en ny kategori som heter "links to help", skumt opassande och fantasilöst namn but still. det är här som jag länkar till andra bra sidor, sidor som får mig att fortsätta eller som håller mig sällskap under vissa dagar.


Det finns en orsak till varför jag läser sofies mode, och det är inte på grund av kläderna eller reportagen. det är pga en skribent som av någon underlig orsak alltid finnes längst bak i tidningen, så jag läser den bakofram. Varje tisdag ser jag fram emot lunchen på jobbet så jag kan försvinna in i hennes text. Hon är äntligen tillbaka och jag har längtat!

Jag känner henne inte, har aldrig sett henne irl, och hade det inte varit för en totalt händelselös dag på jobbet hade jag inte tagit upp sofies mode för att bläddra i men jag är glad att jag gjorde.

Det som gör att jag tycker så mycket om hennes texter är att hon skriver om mig. indirekt naturligtvis eftersom jag inte känner henne. Men många gånger har jag läs om mina egna tankar, mitt förflutna både bra och dåligt, min nutid och mina tankar om framtiden.
Hur hon kan veta så mycket om mig utan att ens vet OM mig är helt oförklarligt, men det bevisar att jag inte är ensam om hur jag känner eller vad jag har gjort innan i livet.  Hon ger mig en tankeställare, visar episoder ur mitt liv.
jag kan inte låta bli att läsa och att känna en liten form av gemenskap.

jag är inte ensam, och det är det som räknas!

jag länkar till bloggen (klicka på bilden), men nästa vecka när ni går o handlar, plocka upp med er en sofies mode och ge henne en chans, kanske hittar ni också gemenskap till tankar som ni trodde att bara ni hade.

Igår var en dålig dag, vet inte riktigt varför och har ingen bra förklaring på det. Kände på mig från början att den skulle bli kass så efter tvättandet så stängde jag in mig i sovrummet och försvan in i Buffy och vampyrerna boxarna som jag fått låna av tant sara. Vad skulle jag göra utan dem?

Bäddade sängen på kvällen med rena lakan och plötsligt får jag stå o kämpa mot tårarna..igen.. Jag vet inte när dom kommer eller varför och helt plötsligt står jag där och försöker andas för att inte gråta. Det är så svårt att förklara även om jag vill, för hur kan jag förklara något som jag inte förstår själv?

Gjorde iaf ett tackkort till johan för den otroligt fina grilldagen som vi hadde. Eld, skog, 3 dårar som skulle elda ALLT och 2 små underbara barn som var helt upptagna med att scouta (ingen aning om vad det betyder men det var viktigt att dom gjorde det iaf).

Jobbar till kl 14 och idag går alla mina tankar åt Frankrike och gammeltanten som ska spendera hela dagen hos farbror doktor. Vet hur illa hon tycker om att vara där när hon är hemma i sverige så jag kan inte föreställa mig hur illa hon måste tycka att det är i frankrike. Men stå ut, håll på dig och kämpa! Snart kommer broder och hjälper dig med datorerna och du får låna min vackraste älskling i en vecka, var rädd om honom =)

Vaknar upp efter många om och men och tvingar mig ut ur den varma sängen till den kalla lägenheten och kollar ut:
SNÖ!! överallt!
och *poof* så har migg annars så dåliga morgonhumör försvunnit och ersatts med sprudlande glädje över detta fina vita fenomen.
hoppar in i sovrummet, upp i sängen samtidigt som jag sjunder -jag ser det snöar- och älsklingen muttrar något om och om igen. men snart tror han mig, när han får se det på riktigt. det snöar!

Jag har alltid älskat snön och visst är det måhända lite tidig i år men den är här! som en kär gammal vän har den redan omslutit sig över hela min värld och ligger tung och tyst och bara väntar.
Jag ska ta en duch och sedan dra med mig älsklingen ut för en promenad i det underbaraste vädret!

I tisdags var vi ute o käkade kinamat med broder, sen sprang vi till EH för att hinna få oss en latte innan dom stängde och vi hann =)
Sen promenerade vi i sakta fart tillbaka till bilen och meddans söt o broder pratade tv spel och liknande passade jag på att bara njuta och ta mentala bilder av höstvädret i stan samtidigt som jag kände min kärlek till denna stad växa ännu mera.

För ett år sedan ville jag bara härifrån, ingen speciell plats, bara det inte var här. Nu, vill jag inte bo någonannan stanns!
Min lilla förkärlek till borås växer sig alltid stor på hösten/vintern och svalnar på sommaren för att sedan växa fram igen.

Hösten är här PÅ RIKTIGT och jag har bytt ut min överhettade hjärna mot en höstigare, kallare liten sak som får mig att njuta av varje ögonblick. att bara ku nna sitta o titta ut genom fönstret på alla löv som blåser omkring.
Att tända hela lgh full med levande ljus och mysa  ner mig i soffan.

Ingen förstår min speciella relation till hösten mer än jag, jag njuter i fulla drag och älskar mitt liv nu mer än någonsin!

och min vackraste klagar på att det är kallt ^^han förstår inte, det gör inget för jag älskar honom endå <3

Dagens fråga: tömma papperskorg nu eller vänta tills någon kommer o gör det åt mig? Svår fråga som tål att tänkas på ett tag här på jobbet. Om jag har mycket o göra? Märks inte det? ;)

Igår vaknade jag i ett ryck, jag hade försovit mig till läkarbesöket!
Upp snabbt, på med kaffe och mascara, sätta mig framför datorn för o kolla mail innan jag går när jag helt plötsligt kommer in på mn almenacka och inser att det är TISDAG inte TORSDAG då jag faktiskt ska dit..mutter mutter inget o göra åt saken. Spenderade resten av dagen inbäddad i soffan och försvan in i buffy o vampyrerna för att hålla tankarna borta. Natten gick sådär..
Vaknade idag med ett ryck, en halvtimma kvar tills jag måste gå till jobbet!
Upp snabbt, på med kaffe och mascara och kolla vem jag jobbar med, jag börjar 12 idag..
Min kontrollförmånga är helt och hållet off och jag har ingen aning om dag eller något... vad har hänt?

Nåja, jag har iaf energi idag, något jag inte kan säga att jag hade igår.
älsklingen, min vackraste ängel har städat köket, från kaoset jag lämnade det igår för att försvinna i sängen är det nu rent och fint, the way I like it!
Vad skulle jag göra utan min vackra ängel i mitt liv?
Vet du hur mycket jag älskar dig? kan du någonsin ana?

Dagen går i södags tecken vilket betyder att jag tvättar, ska städa lite och sedan ska jag ge mig på o virka en leksak till pälsarna som jag såg igår hos tant sara. Får väl se hur det kommer att gå..hehe
Alla bollar är uppe och leker, vilket låter som ljuv musik för mina öron, speciellt när gammelman är uppe.
Dom hoppar o tojjar o tjoar i soffan och angel står under och poppar glatt. det är en bra morgon!

Lånade med mig buffy o vampyrerna ifrån tant sara igår, någon som kommer ihåg den serien?
jag var helt o hållet fast i den när den sändes på tv, riktigt kul o se om den igen. hehe känenr mig liten hoho
Tvättstugan ropar och jag lyssnar, får jag ihop den lilla bollen till pälsarna så ska ni få se den här sen ;)

löööve

Bella Bjärn har förresten flyttat in till vårat sovrum och bosatt sig på mitt gamla skrivbord som står där.

Hon hälsar så gott och nickar nöjt över hennes boende

Snart kommer broder o ska hjälpa till att sätta upp lite hyllor. Grannarna lär väl börja undra eftersom vi bor i en bunker och därför måste borra upp ALLT, något som låter en hel del..hehe..
dagen är välldigt slö och seg idag, känner mig lika trött som jag gjorde imorse och förutom städningen, scrappandet av lådan och en mysstund med gammelman så har jag faktiskt inte gjort så mycket annat idag.. bara varit slö, men det får man vara.

snart så får min JD samling en alldeles egen plats i lgh och ikväll vankas det film och tacos med älsklingen.
Nu väntar mitt té på diskbänken och jag ska börja dra framm allt tills broder kommer..
fotar o lägger naturligtvis upp allt sen =)
lööve cupcakes

Amerikanska pannkakor med lönnsirap och kaffe, finns det något bättre sätt att starta dagen på igentligen?
Idag ska jag fortsätta beta av min lista, inte många saker kvar nu.

---

* Storstäda
*sätta upp Hyllor i vardagsrummet
*sätta upp MWH buren och inreda den
*städa balkongen
*Rensa skrivbordet.

---

Får se hur mycket jag hinner med, ska börja med storstädning och så iaf.

Natten var skum, jag hade en helt o håler drömfri natt och det är sällan jag har. För sällan.
När jag inte drömmer något sover jag djupare än vanligt och det brukar betyda att något är på G att hända. Nu vet jag ju iofs att så är fallet. Vaknade med en känsla av bakfylla och huvudvärk *jag drack inget igår, ett halvt glas vin* och den tomma intet känslan bor kvar i min kropp.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, eller förklara det heller. Men ibland så känns det som om ett stort intet tar över min kropp och jag kan känna det.  det är en skum känsla. hur kan något som inte finns fylla upp ens kropp samtidigt som man känner detta intet innuti sig själv?

nu ska jag iaf börja dagen.

jag har ju inte visat dem snygga karate svärden jag köpte i trelle! Numera öppnar jag post med ninja svärd så akta er räkningar ;)

idag känner jag mig kreativ, jag vill måla en tavla. eller göra ett kollage!
Får väl se vilket jag gör *om jag hinner med* men först skall jag göra det som står på listan:

---

*kl 07.00 bilprovningen *klar, inga anmärkningar yaaay*
*ner till mamma o kolla om hon har några gardiner som jag kan låna på obestämt tid *klar*
*skriva lite papper och översätta* klar*
*ringa lotta o få henne att skriva under papprerna
*storhandla med älsklingen *all done*
*fixa glasögonen på okularium (för jag är så bra o gör sönder dem hela tiden)*lagade o klara*
*sätta upp hyllor i badrummet, vardagsrummet och köket
*kolla ivarhyllor
*storstäda lgh så den blir ren o fin igen (för att bli ett bombnedslag efter 5 sek av pälsarna)
*städabalkongen
*fixa upp MWH buren till pälsarna och fylla den med rör och annat kul

---

och så tänkte jag hinna fota lite med om jag kan hitta laddaren till kameran som mystiskt har gått o gömt sig..
Men först ska jag sätta på mig strumpor och sedan ska jag försöka få älsklingen att lägga ner gitarren så vi kan brumma i till staden =)
loove