Det har skett ett mord i våran lilla byggd, och det var på allas läppar igår. Ska man inte kunna gå ut längre? Man måste skaffa fler lås nu på dörren! alla dessa meningar blandade med rädslan för vad som händer i byggden. Det är sorgligt men kanske inte fullt så farligt, än.
Man kan fortfarande gå ut och känna sig trygg och man behöver inte låsa in sig i sitt alldeles egna fort knox.
Men det är stort, klart det är. och sorgligt.
och jag skämms, i min egna lilla ensamhet, för att jag inte är mer chokad, inte mer förvånad. För att jag inte står och oförstående säger  "hur kunde detta hända?". Men så är sanningen. jag är inte chokad, jag är inte förvånad. För sånt händer, överallt, och DET gott folk, Det ÄR verkligheten.

Det regnar idag igen, hösten är här med allt vad det innebär och pälsarna är mer vakna än vanligt. Och Angel, min älskade gammelman, har börjat sova på soffan. Vad han än gör, hyss eller inte, så kan man inte låta bli att bara älska honom mer o mer. För sötare pälsboll finns det inte!