Igår var en sådär dag, gjorde inte många knop och kände mig mer eller mindre bara som ett vrak. Allt pga en enda liten sak: kontroll..
Mitt kontroll behov är så pass starkt att när jag känner att jag inte har någon kontroll så mår jag dåligt, välldigt dåligt.. Och det gör jag tyvärr nu också. Allt pga min älskade snö som täcker hela sverige och gör det alldeles underbart!
Jag kan inte kontrollera att vägen till Linköping inatt är helt utan is, att flygbussen kommer i tid och att flygplanet lyfter utan problem.. Och detta gör att jag tappar min kontroll och mår dåligt.

Min fd. terapeft skulle dock ha varit glad. Han skulle med ett leende säga till mig:
-BRA Emelie! Ge dig in i situationer där du tappar kontrollen o se att det löser sig endå. Våga möta din rädsla för vad som finns därute! Och glöm inte att andas.

Men det hjälper inte mig just nu, för just nu, i denna stund, vill jag kunna kontrolera att allt ska gå som det ska, med bilar, flygbussar och flygplan..
Jag önskar att jag kunde andvända denna energin till något annat, som att verkligen ge all min uppmärksamhet till pälsarna dessa timmar som dom är hemma innan vi ska åka iväg till tant ylva. Men det går inte.

Pratade med Peter om detta igår, att jag tappar kontrollen igen och jag kan känna hur hela min världsbild vrider sig och ändras. JAg känner hur hjärtat slår snabbare ju närmre jag kommer kl 3, söndag morgon..Hur min mage börjar göra revolt, hela min kropp skriker att jag har tappat kontrollen, det är inte bra. inte bra alls.

På något konstigt vis så verkar mitt kontrollbehov göra sig större under vintern. Under sommaren kan jag hålla den i schack och jag är inte i behov av att kontrolera bussarna varje 5 min, men vintern... Med min älskade snö...
Med snön kommer alla olyckor, alla förseningar och inställningar..


Jag säger detta till er för det enda jag vet är att jag måste prata om det. Jag måste berätta hur det känns när jag förlorar min kontroll över mitt liv, även om det "bara" handlar om en sådan "liten" sak som att inte veta om jag ens kommer komma fram inatt.. Det kan ses som en liten pytte sak för vissa, andra kanske till och med kan förstå hur svårt det är att bli utlämnad åt någon annan, att inte ha kontroll. Men jag måste få ur mig det någonstanns, För gör jag inte det, kan jag inte få ventilera en del av det som snurrar runt i mitt huvud, så blir jag galen. Jag är ganska säker på att jag blir galen.

Nu ska jag göra mig iordning och sedan åka till lektant Ylva med mina älsklingar. Dom kommer få det bra där. Det behöver jag inte kontrolera, det vet jag iaf säkert.